Byt ut föråldrade logiker

Från vänster; Gunnar Casserstedt, VD Kiladalens Utveckling AB, Magnus Nordgren, Jordbruksverket och Larz Johansson, ordförande Kiladalen Utveckling AB framför en av hyreslägenheterna som är klara för inflyttning i mars 2019

Kiladalens Utveckling AB utsågs 2016 till vinnare av 250 Möjligheters hederspris med motiveringen ”Kreativitet och byanda har tagits tillvara med nytänk och lösningar som kan inspirera andra orter och platser. Juryn har funnit spännande lösningar för både bättre omsorg om invånarna och bättre affärsmöjligheter i en fast organisations­form där överskott investeras vidare i nya behov. Platsen har tagit utgångspunkt i tradition och invanda mönster, förenat detta med okonventionella företeelser genom digitalisering och modern logistik, och därigenom skapat möjligheter som annars bara funnits på större orter.”


För 6 år sedan hade Stavsjö en negativ befolkningsutveckling i kommunens planer. Vi har visat att det går att vända den onda spiralen. Det är också ett ansvar vi invånare tagit på oss. Vi har visat en ny logik som följts av en strategi som vi sen har genomfört. Att visa är viktigt!  Vi har vårdat kommunens tillgångar och ute i periferin gjort det kommunen inte förmådde.

En del landsbygdssamhällen skickar ju in pengar till kommunen, mer än vi får tillbaka. En framåtblickande vision är att en del av kommunens resurser går tillbaka till oss att förvalta. Det är alltså samma fråga som vi har till kommunen som kommuner norr om oss har gentemot staten. Låt en del av de skattemedel vi betalar. Låt en del stanna kvar i lokalsamhället till att förvalta och utveckla vår närmiljö.

Vi ser norska samhällen växa och frodas medan de som ligger 3 mil bort på den svenska sidan tynar bort. Samma mekanism men på olika nivåer. Vi vill flytta ut ”ägandet” av för oss viktiga frågor och därigenom också  ansvaret. I Stavsjö har vi skapat en tilltro till det egna samhället och dessutom visat att produktionen av det som förväntas vara offentlig service blir billigare. Ny logik.

Nya  strukturer

När nu kommuner drar ner på en del service ute i periferin, skulle inte lokala aktörer då kunna ta vid? Kan vi hitta nya former, nya organisatoriska strukturer som kommunen kan göra långsiktiga avtal med? Den politiska makten ska inte kasta landsbygden mellan sig. För landsbygden har ett längre perspektiv än 4 år. Här kan svb-bolag spela en roll eftersom vinstsyftet är att återinvestera överskott i verksamheten. Inte privat.  Lokalt.

Dessutom har dessa bolag en styrelse och aktiv ägarkrets som representerar sitt samhälles befolkning; mycket mer aktiv än vad de traditionella politiska partierna lyckas med i periferin. Kanske till och med ökad demokrati.

Ny logik – det går att bygga hyreslägenheter på landet

Vi vill se att staten slutar värdera bostadsbyggande efter kommersiella marknadspriser. Det är faktiskt hål i huvudet när statens finansieringsorgan för bostäder är villigt att finansiera den säkra delen av ett lån och förvänta sig att kapitalmarknaden ska ta den osäkra. Hur tänkte man då?

Och varför tror man att det är billigare att bygga på landsbygden bara för att köpkraften hos hyresgästerna är lägre? Att hyrorna blir lägre på landsbygden innebär bara att fastighetsägarna får vänta några fler år eller får lite lägre avkastning.

Men arbetar man med ett svb-bolag räcker det med en låg avkastning. Så länge investeringen går att räkna hem bygger vi. Vi behöver inte 10-15-20% avkastning för vårt primära mål är inte avkastningen. Vårt primärmål är ett levande lokalsamhälle.  Ett långsiktigare mål. Och samtidigt ett lönsammare mål. Men lite andra parametrar när vi räknar lönsamhet. Regeringen behöver alltså bara tänka lite mer på vilken logik man vill basera sina beslut på när man ger direktiv till sina organ.

Den dolda resursen –  åldersrika människor

Vi får inte glömma att vi har en dold resurs på landsbygden. Genom våra sociala nätverk kan vi fånga upp aktiva, vitala, åldersrika människor. Tiden är förbi när den biologiska åldern och den fysiska och mentala funktionaliteten gick i parallella banor. Vi har så mycket tid, kraft, vilja och kunskap att utnyttja i dagens samhälle.

I landsbygdssamhällena kan vi fånga upp dessa människor. Fixargruppen i Stavsjö och många andra orter är bra exempel på detta. Allt vi behöver göra är att få resurserna och mandatet att samordna den här kraften. Vi pratar om en nätverksorganisation. Vi som är 60+ förstår inte detta, men ni som är 30 vet vad jag pratar om. Här finns resurser av gigantiska mått att utnyttja. Det handlar om en modell där engagemang och social gemenskap är belöningen för engagemang – inte pengar.

Bloggpost av Gunnar Casserstedt o Larz Johansson – läs mer om initiativet på deras webbplats: https://stavsjo.se/kuab/