Likt maskrosen finner nya vägar att gro kan också kommuner

Jag bor i en kommun som påverkats starkt av urbaniseringen omgiven av fler krympande kommuner. Jag bor i Västerbottens inland och det är Umeå som drar, eller andra större städer. Vi vet alla vad det beror på. Vi vet också att orsakerna är flera. Två av orsakerna är tillgången till utbildning och en attraktiv arbetsmarknad. Det var därför jag reagerade så starkt när Skatteverket meddelade att det avsåg flytta 30 arbetstillfällen från Lycksele till Umeå. Det var också därför vi firade så innerligt när vi segrade och fick behålla jobben. Det är omöjligt att mäta hur viktiga dessa arbetsplatser är för en liten ort och region som vår, men vi som bor här känner det.

Sedan dagen jag drog igång kampen har jag bedrivit opinion för att utjämna skillnader mellan små och stora kommuner. Men att bara klaga ligger inte för mig. Jag vill också bidra till att hitta nya lösningar på samhällsutmaningar med fokus på krympande kommuner. Vi behöver nya sätt att tackla frågor som kompetensförsörjning, äldreomsorg, statlig närvaro för att nämna några.

Min och andras strävan att påverka politik eller strukturer som missgynnar glesare regioner i Sverige kräver ett komplement. Det är ingen tvekan om det. Det är heller ingen tvekan att det behövs nya former att påverka bristen på regionalpolitik.

Därför har jag varit intresserad av konferensen 250 möjligheter men inte kunnat delta förrän nu och jag ser verkligen framemot det.

Inte nog med att jag ska delta. Jag ska också medverka detta år, vilket känns helt fantastiskt. Det känns både hedrande, spännande och ansvarsfullt att bidra till att konferensen blir så bra och välbesökt som möjligt.

250 möjligheter är en utmärkt arena för att skapa lokala forum för lokal förändring och utveckling. Syftet att skapa mötesplatser för ny forskning och kunskap kring urbaniseringens utmaningar och på så sätt utgöra en plattform för drivna politiker, tjänstepersoner och näringslivsföreträdare är sannerligen angeläget.

När man som jag lever med urbaniseringen och är intresserad av vad människor och samhällen kan skapa tillsammans är det frustrerande att se hur lite av de lokala krafter som tas tillvara. Nu tänker jag främst på vad den senaste flyktingkrisen medfört.

Den senaste flyktingkrisen har kommit att bli som ett samhällsbygge för kommunerna. Kommunerna har vänt utmaningarna och problem till nya former av samarbeten för människors bästa. Civilsamhället har sträckt ut och gemensamma krafter har stärkt kommunerna. Dessa krafter borde tas tillvara för att klara andra samhällsutmaningar.  Hur varje kommun gör det är upp till de lokala krafterna och jag tänker att 250 möjligheter kan vara en främjare för det. Likt maskrosen finner nya vägar att gro kan också samhällen göra det.

Malin Ackermann

Inlandskraft Consulting