Därför dominerar frågan om stad och land höstens val

I år pratar alla om frågan stad och land inför valet. Min telefon ringer flera gånger om dagen med journalister som vill att jag ska uttala mig. Stefan Löfvén struntade i Almedalen förra sommaren och åkte på en Sverige-turné istället. Alla partiledare säger att hela landet ska leva. Hur hamnade vi egentligen här?

Till att börja med kan det vara bra att veta att stad-land-frågan relaterat till utgången även i tidigare val. När vi tittade på hur kommuner i landet hade röstat till riksdagen i valet 2014 så var befolkningstätheten, som är det kanske bästa måttet på om vi talar om stad eller land, den faktor som var starkast sammankopplad med röstandet. Den var starkare än de genomsnittliga inkomsterna, arbetslösheten och utbildningsnivåerna. I de 30 kommuner som hade lägst befolkningstäthet så var det röd-gröna blocket större än alliansen i 96 procent av fallen. I de 30 kommuner som hade högst befolkningstäthet så var alliansen större än det röd-gröna blocket i 80 procent av fallen.

Med andra ord har stad-land-perspektivet varit närvarande tidigare, men det var ytterst få som uppmärksammade det. I förra valet var till exempel Pisa-undersökningen väldigt dominerande och de dåliga svenska resultaten var ofta i fokus i debatten. Stad-land kändes inte lika relevant.

Men vad få verkade förstå var att stad-land-frågan är som ett paraply som spänner över i princip alla de saker som berör människors vardag. Förutsättningarna att tillhandahålla en god offentlig service påverkas i väldigt hög grad av om det bor 5000 invånare per kvadratkilometer jämfört med om det bara bor en person per kvadratkilometer. Det påverkar möjligheten att driva skolor, att tillhandahålla sjukvård, och ha räddningstjänst och polis på plats. Men det påverkar även möjligheten att rekrytera kompetens till företagen, arbetsmarknadens kraft och det utbud av service som finns på en plats. Det påverkar tillgången till infrastruktur, tillgång till bostäder och mycket, mycket mer.

Det var egentligen först med Brexit som politiken började vakna. Där var det en tydlig skiljelinje mellan stad och land. De mindre befolkningstäta områdena hade i väsentligt högre grad röstat för att lämna EU – något som tog Londonborna på sängen. Ingen av mina amerikanska kollegor – som i princip alla bor i tätbefolkade områden – kunde någonsin tro att Trump skulle vinna valet, för ingen som de kände kunde tänka sig att rösta på honom. Trots det var det Trump som gick segrande ur striden, med en majoritet av rösterna från mindre tätbefolkade områden.

Brexit och Trump var en väckarklocka för svenska politiker som hittills kommit undan med sloganen att ”hela Sverige ska leva”. För faktum är att inte hela landet lever. I 44 procent av de svenska kommunerna är det idag fler anställda på Systembolaget än vad det finns poliser. I många kommuner har skolor och sjukvård dragits ner väsentligt, vilket påverkar livskvaliteten för de som tycker om sina platser och vill bo kvar.

Är då svaret så enkelt som att vi borde investera i lika god offentlig service överallt med hjälp av skattesedeln? Kostnaden för en sådan investering skulle vara oförsvarligt hög och ingen budget är oändlig. Med andra ord kommer så aldrig bli fallet. Dessutom är det inte ens säkert att det skulle vara moraliskt försvarbart att satsa mycket stora summor på investeringar som enbart skulle tillfalla ett fåtal individer. För neddragningarna är till stor del en spegling av de omförflyttningar som skett i vårt land där många individer valt att flytta mot städerna och lämnat mindre platser bakom sig.

Men politiskt vore det mycket ärligare att börja diskutera vad man kan förvänta sig om man väljer att bo på en mindre plats som ligger lite längre bort från en större stad. En sådan diskussion skulle vara hälsosam för debatten och inte minst för att minska klyftan mellan stad och land. Det skulle skapa förväntningar som politiken skulle kunna leva upp till och med all säkerhet även öka förtroendet för politiken om den kan leverera istället för att bara prata.

Läs fler bloggposter av Charlotta Mellander på Vertikals.se

Välkommen på årskonferens i Jönköping…

Den 12-13 april anordnar Sveriges Centrumutvecklare årskonferens tillsammans med kära kollegor och goda vänner från vårt nätverk i hela Sverige. Det kommer bli två dagar där du kommer träffa en massa likasinnade människor som brinner för att utveckla städer och platser. Du kommer också få ta del av att ett intressant program och få en del tillbakablickar under våra 20 år som förening.

Till programmet

Om vita fläckar på mediakartan

Ingen i landsbygdsdebatten kan väl ha missat det nya presstödet till lokaljournalistiken i landet som nyligen presenterades av kulturminister Alice Bah Kuhnke. Sammantaget ska 55 miljoner skjutas till under 2019 och ytterligare 55 miljoner år 2020 för att på olika sätt stärka lokalmedia runt om i landet. Tanken är bland annat att bättre täcka de ”vita fläckar” som uppstått i det svenska medialandskapet. Stödet ska också stärka lokalmedia i en tid då digitala medier står för en allt större del av mediakonsumtionen.

Läs hela bloggposten på www.vertikals.se

Ung på landsbygden

Det globala är lokalt är en gammal sanning som aldrig känts så aktuell som nu. I sommar har jag, Julia Löf, rest runt i Sverige med min kollega Sofie Skalstad och utställningen MITT IBLAND – Ung kultur utmanar den urbana normen. Utställningen består av sju verk skapade av åtta unga landsbygdsbaserade konstnärer, som alla delar med sig av sin tolkning av den urbana normen och hur det är att leva och verka i Sveriges landsbygder. På vår resa till platser som Klöse, Jokkmokk och Bollebygd har vi mött personer från många olika delar av Sverige och världen och de allra flesta har hittat något i utställningen att relatera till, vilket känns helt fantastiskt! Världen kommer väldigt nära när HBTQ-flyktingar speglar sina erfarenheter i verket Queer i Glesbygd (Karolina Bång och Karin Casimir Lindholm) eller när besökarna fascineras av Morteza Golestanis mattor och livshistoria. Den urbana normen får se sig utmanad gång på gång när vi fått höra unga personer som känner sig stärkta i sin vilja att stanna efter att ha lyssnat på Lo Lindströms verk som heter just Att stanna. Vi i föreningen Unga på landsbygden vill lyfta fram konst som har förmågan att reflektera många människors liv och erfarenheter och vi tror att den igenkänningen hos besökarna är viktig i ett samhälle som i övrigt kretsar kring storstäderna och den politik, populärkultur och media som skapas där. Vi tror att framtiden för Sveriges landsbygder ligger i förmågan att skapa en inkluderande  och välkomnande plats för alla. Vi kan inte se landsbygden som en plats för bara en viss typ av människor, utan alla behövs för en levande landsbygd! Vi måste hjälpas åt att skapa trygga landsbygder, där öppenhet och gemenskap är en självklarhet – oavsett vem du älskar, varifrån du kommer eller hur gammal du är. En sådan inkluderande gemenskap ger trivsel för alla och attraherar nya och gamla invånare.

 
Bredband och bättre kommunikationer suddar ut fler och fler gränser mellan stad och land, men bilden av landsbygden som omodern och isolerad lever kvar ändå. Vi menar att detta får konsekvenser för vilka som ser landsbygden som en möjlig plats att leva, arbeta och investera i. Detta är kärnan i den urbana normen, som vi ser måste utmanas för att den inte ska ligga till grund för politikers beslut och människors livsval. Urbaniseringen har alldeles för länge fått lov att ses som en naturkraft, som något ostoppbart som politiken inte har något ansvar för. Inget kunde vara mer fel. Sverige ser ut som det gör på grund av politiska viljor och beslut. Både från beslutsfattare men också andra som velat påverka och arbeta med en viljeriktning – alltså något som blir politik. Det betyder att vi också kan förändra genom att medvetandegöra de processer och krafter vi kallat ”naturliga” och göra andra val – både på individuell basis med sitt engagemang men också på högre politisk nivå. Därför kändes det också glädjande att Bucht sa i Almedalen att det krävs mer politisk vilja i landsbygdspolitiken! Men allra mest glädjande är nog ändå att få vara en del av en rörelse – Unga på landsbygden – som just nu åker runt i landet och visar konst som berör och dessutom lyfter perspektiv på den urbana normen på ett så nära och smart sätt. Om förväntningar och val. Om att det som vi tror är givet snarare är möjligt att förändra.

Möt några av konstverken i utställningen och prata mer med mig på 250 möjligheter! Vi är så nyfikna på vad ni tänker!

/Julia Löf
Projektledare Unga på landsbygden

Omöjliga möjligheter utan uppkoppling!

”Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter”. Det poängteras i tre aktuella nationella strategier* framtagna av regeringskansliet. Det regionala samarbetet kring att bygga säker och snabb tillgång till internet i hela landet är viktigare än någonsin. Arbetet kräver modiga beslut och bred samverkan här och nu.

Read More

100 statliga jobb till Lycksele

Troligen är jag Sveriges gladaste opinionsbildare. Jag har nämligen debatterat vikten av statliga jobb i landets glesare regioner i drygt två år. Närmare bestämt sedan pressmeddelandet om att Skatteverket avsåg lägga ner 9 kontor varav ett av dem var Lyckseles. Men som vi lyckades behålla genom en massiv folkopinion av sällan skådat slag.

Read More

Flytta för att öka sina möjligheter*

Vi pekar ofta på USA när vi vill ge exempel på en arbetsmarknad med stor mobilitet. Det har traditionellt sett varit en arbetsmarknad där individer gärna flyttar om man blir arbetslös. Befolkningen tillskrivs ibland egenskapen att ha svaga kopplingar till sin plats och sin familj vilket skapar en ”rotlöshet”.

Från 1950-talet till idag har dock mobiliteten i USA minskat betydligt vilket kanske kan indikera en större känslomässig koppling sin plats och sin familj vilket kanske kan anses positivt. Men i  den makroekonomiska litteraturen anses oftast hög mobilitet som positivt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Detta för att det ger individer möjligheter att förbättra sin situation genom att flytta från en plats med ekonomisk stagnation, segregation, och sämre privat och offentlig service. En större rörlighet på arbetsmarknaden kan också minska både struktur och friktionsarbetslösheten. **

Läs hela bloggposten från Lina Bjerke på http://www.vertikals.se

 

Landsbygdens utmaning är inte produktionsbaserad

För ett par veckor sedan fick jag förmånen att diskutera landsbygdens utveckling med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht i Aktuellt. Reportern pressade ministern ett antal gånger och frågade om det verkligen är så att det finns en framtid för alla mindre platser i landet. Självfallet är det helt omöjligt för en landsbygdsminister att säga att så inte är fallet, så svaret på den punkten var ganska väntat. Däremot förvånar argumenten för varför han såg en framtid för alla mindre platser i landet. ”Tänk på livsmedelsproduktionen” sa ministern. ”Tänk på det gröna näringarna och tänk på vikten av att komma ifrån fossila bränslen”. Livsmedel och gröna näringar är naturligtvis otroligt viktigt – inte minst för landsbygden – men det är faktiskt inte det som är landsbygdens främsta utmaning. Landsbygdens utmaning är inte främst produktionsbaserad utan konsumtionsbaserad.

 

Läs hela bloggposten från Charlotta Mellander på http://www.vertikals.se

 

Resten av landet – en skräpyta?

”År 2050 kommer Stockholm ha fem miljoner invånare. Resten av landet är i princip en skräpyta där vi möjligen hittar ett gäng alkoholister, några barn och ett par knäppgökar.” Handels-forskaren Nordströms uttalande har svischat förbi mitt twitter-konto mer än en gång de senaste dygnet. Nordströms uttalande är naturligtvis väldigt dumt, föraktfullt och provocerande sagt. Samtidigt är det bra att frågan gång på gång kommer upp till debatt.

Läs hela Charlotta Mellanders bloggpost som svar på Kjell A Nordströms åsikter om mindre kommuner.

Vad jag tar med mig från 250 möjligheter

Vi har nu haft konferensen 250 möjligheter för tredje gången. Varje gång är en utmaning eftersom vi vill täcka så många områden som bara går och som kan vara av intresse för mindre och ofta krympande kommuner. Det innebär att vi varje år tvingas att välja bort många duktiga föreläsare, men det innebär också att de som vi faktiskt tar med är oerhört duktiga på det de gör. Vi blandar praktiker med akademiker och varje gång så lär jag mig så oerhört mycket nytt.

Läs hela Charlotta Mellanders bloggpost på Vertikals.se

Sida 1 av 512345