Här finns vår gemensamma berättelse men också vår framtid

Snön knarrar under mina skor. Det är som att snön inte vill släppa taget om mig och gnäller vid varje steg som tar mig framåt. Ljudet i kombination med rörelsen ger en meditativ känsla. Hjärnan vill gå på stand-by men jag har inte tid med själavård. Jag har bråttom då jag är försenad. För ett par dagar sedan hade en glad tjej från ett nyhetsbolag med flashigt namn hört av sig. Idéen var lika förutsägbar som vårens modenyheter för killar. Dom ville ”komma upp” för att träffa mig och andra samer för prata om det förtryck mitt folk blivit utsatta för.

Ett svårt ämne att förhålla sig till och sätta de rätta orden på. För det är svårt att ärva skuld. Det är något som inte går att värja sig ifrån och inte heller förneka. Ärren finns där vare sig man vill det eller inte. Det är som den 30:e i varje månad då räkningen obönhörligen måste betalas vare sig man vill det eller inte. Jag bor på en plats som är ingenstans men ändå någonstans där historien finns skriven i de 6000-åriga fångstgroparna, i stenarna som fördes samman med mänskliga händer för kanske tusentals år sedan och blev till små solsystem av eldstäder som skänkte både värme och gemenskap.

Här skrevs vår berättelse och här fördes de traditionella kunskaperna vidare. Markernas wikipedia är de namn som förfäderna gett till fjällen, älvarna och sjöarna. Fantasin eggas såsom ficklampans sken gör i ráhkkasen (sovtältet) då ännu en bok om Harry Potter ska plöjas. Namn som Gárddevárre (fjället med rengärdet), Buokkek (platsen där det finns en buogge, en samisk förrådsställning) eller Gárranistjåhkkå (korptoppen) är som kåtastänger som rests av mina förfäder – som befäster vår existens och vår boplats.

Här finns vår gemensamma berättelse men också framtid. Jag bor i centrum av polcirkeln som för samman miljontals människor runt om vår glob. Där den afganska killen sparkar boll med renskötartjejen eller barnbarnet till vattenrallaren som byggde älvarnas dammar. Till synes helt olika kulturer med så olika bakgrunder men ändå samma. Vi är så nära men ändå så långt borta. De långa avstånden är vår frizon men också vår fiende. Där trettio mil i buss är en realitet för den Håkan Hellström-suktande tonåringen som vill se honom spela på Kulturens hus i Luleå. Där den milslånga föreställningen av myrar och kalhyggen blir förbandet innan hen är framme vid konserthusets kvava luft och Håkans kärlek. Hans strof om att ”vinden håller tal vid en hamburgerbar. Den har blåst sig trött och alla flickor har gått hem.” känns så bekant. Hans turnébuss måste ha stannat nångång vid Borgargrillen och dess stekos eller så har han käkat popcorn på trappan till Bio Norden. Fast här finns också mycket skaparkraft med konsten, musiken, aktivismen. Vi är så långt borta men ändå så nära. Vi är här.  

Jag är framme vid vår uppgjorda mötesplats. Kameran är på plats och tjejen från det flashiga nyhetsbolaget står där med sitt kluddiga block. Hon är full av frågor om mitt folks historia, om förtrycket och vad det gör med mig som person. Jag tittar ut genom de oputsade fönstren och längtar bort. Jag vill kunna ta av mig denna ryggsäck av historisk barlast och få känna de lätta steg som bara en tung och kvarlämnad ryggsäck kan ge.

Jag vill berätta historien om mitt folk som inte bara är ett mörker. Jag vill ta tag i den vänliga reportern och ta med mig henne till en random förfest inför den stundande samedansen. Där silver putsas samtidigt som ljummen cider sippas till ljudbilden av powerdansbandsmusik som är dopad med jojk och tung basgång. Det är kvällen då allt kan hända och händer. Där ett dansgolv blir gemenskapen samtidigt som de tusen koltarna blir regnbågar av glädje och bortglömda ryggsäckar.

 

Henrik Blind

Jokkmokk

Vi har nått Peak Urban

När alla pratar om ett fenomen (som inte ÄR en naturlag) som om det vore en självklarhet kan man vara säker på att man nått ”peaken”. Och där var vi alldeles nyss när det gäller urbanisering. Det har varit självklart att ”alla vill bo i städer” och självklart att städerna skulle fortsätta växa ohämmat på bekostnad av landsbygden.

Idag växer 280 kommuner i Sverige och in- och utflyttningen på landsbygden har varit balanserad sedan 80-talet. Varför städerna växt är inte för att det kommer busslaster från inlandet utan ”busslaster” från Syrien, Somalia och Afghanistan och att det föds mer barn.

I den värld vi lever i upplever fler och fler att den trygghet som landsbygden kan ge är ett värde som man vill komma åt. Så mitt tips är att redan nu investera i fastigheter på landsbygden för de kommer gå åt som smör i solsken. Fördelarna med att bo på landsbygden är många, närheten till människor, samverkan, enkelhet, låga kostnader och mer tid.

I och med bredbandsutbyggnad, möjligheter till fler platsoberoende arbeten och smarta servicelösningar finns oändliga möjligheter. Vi är inte där än, det finns en hel del att göra, det finns särskilt olika förutsättningar och förväntningar på stad och land. Många resurser satsas fortfarande i städerna, infrastruktursatsningar och bredbandsutbyggnad saknas i delar av Sverige och det behövs regelförenklingar och avbyråkratisering. Där har den parlamentariska landsbygdsutredningen många goda förslag som vi hoppas på att man ska genomföra.

Oavsett är det verkligen dags att skaka av den gamla bilden av en landsbygd som lite bakom (både flötet och tiden) och ge plats för den verkliga bilden av landsbygden som innehåller både och, och lite till, precis som städerna. Barn spelar Pokemon Go eller har fidget spinners både på Södermalm och i Sollefteå. Det föds barn både på Södermalm och i Sollefteå (så båda borde ha tillgång till ett BB) och det skapas nya företagsidéer både på Södermalm och i Sollefteå och det värde som genereras på Södermalm och i Sollefteå borde i större utsträckning landa lokalt.

Så fundera på ert synsätt. Hur tänker du på land och stad? Peak Urban är här. Dags att tänka nytt och tänka om. Hela Sverige behövs för att kunna utveckla vårt gemensamma land.

Terese Bengard

Verksamhetschef Hela Sverige ska leva

Fd kommunalråd och kommunikatör bosatt i Hammarstrand, Ragunda kommun, Jämtland

5 nya trender för att locka människor och kompetens till kommuner

 

Professor Dean Carson gästbloggar för 250 möjligheter. Nedan delar han med sig av sina erfarenheter från aktuell forskning kring befolkningsutveckling i glesbygd. Han 5 nyckelfaktorer som är viktiga att beakta.

”The northern inland had a population boom in the mid 20th century brought about by projects in ‘big’ industries like mining, energy, forestry, and transport. Since then, the population has declined as these projects ended. The new reality is a smaller population and demand for new types of competence. In attracting and keeping people with this competence, we need to think about five key issues:

1. Big industries used to build permanent towns near projects. By the middle of last century, those towns were only planned to be temporary. By the end of the century, many workers lived far away and just visited for work. In this century, some jobs will be done by computer programs operated by people who may never even visit. So we need new sources of people.

2. Big industries used to bring large groups of people to the region at the same time. Today, newcomers are much more likely to arrive as individuals or families. One doctor, five nurses, three teachers… We have to work with each individual and family to find out how to attract and keep them. An example is helping people find their own country house rather than simply offering another apartment in a large apartment building.

3. People are increasingly mobile. The average person moves home 10 or more times in their life. They change jobs 6 or 7 times. They even change careers. They will move here and move away. But we could attract them multiple times during their lives.

4. The population boom involved many more men than women, but women are now important for health and education and tourism and other services, and women are even becoming more involved in the big industries. We need to make sure that our region is ‘women friendly’.

5. During the boom, almost all newcomers were from other parts of Sweden. Recently, more newcomers come from other parts of the world. Some arrive with clear ideas of what they can do (such as tourism entrepreneurs from other parts of the EU), while some arrive looking for opportunities that they cannot yet describe (such as refugees). Both groups can probably contribute more, but again it requires individual attention to make this happen.

The key to success is to think about these trends and tomorrow. Aim higher in terms of what can be done here. Engage with people multiple times throughout their lives There are many success stories, but many more opportunities if we have a better understanding of who we can attract, and what they can contribute.”

Dean Carson
Professor, Demography and Growth Planning

Northern Institute, Charles Darwin University, Australien

 

Sektorsövergripande samverkan ger nya möjligheter för kommuner

Nyligen var jag i Ljusdals kommun, där jag fått den fina frågan att delta i en referensgrupp för ett projekt för landsbygdsutveckling i byarna Ramsjö och Los. Ljusdals kommun ser ganska mycket ut som en triangel med centralorten Ljusdal i ena hörnet, Ramsjö dryga sex mil norrut och Los sex mil västerut. Projektet, som går under namnet ”Intraprenaden” är en fortsättning på ett pilotprojekt i Ramsjö. Som kort bakgrundsinfo kan sägas att Ramsjö byggdes upp runt skogsbruket sent 1800-tal och under 1980-talet bröt Boliden guld (!) i trakterna. Som mest hade byn runt 2500 invånare, idag bor där omkring 350 personer.

Projektet går ut på vidareutveckla arbetet som gjorts i piloten och testa om modellen också fungerar i Los, en by ungefär dubbelt så stor som Ramsjö. Kortfattat kan man säga att projektet jobbar för att gå från att arbeta utifrån olika förvaltningars budgetar och istället plocka en del ur var och en av dessa och samla det i en gemensam ”Ramsjö-kassa”. Poängen är egentligen väldigt enkel – istället för att personal från en förvaltning ska göra den timslånga bilturen från Ljusdal upp till Ramsjö (enkel väg) för att göra ett jobb som kanske bara tar en kvart, så kan nu istället en person placerad i Ramsjö göra uppgiften. Samma person gör sedan andra uppgifter som annars skulle gjorts av en annan förvaltning (samma timslånga resa en gång till, eller två timmar ToR). Alltså ni förstår, lösningen känns rätt given men är ändå inte på något sätt självklar. Andra saker som man har gjort är att man samlat flera olika verksamheter i den numera nedlagda skolan. Här finns bland annat kök/servering, barnomsorg, ungdomsgård, bibliotek, bygderåd och ett ideellt språkcafé. Skolan har blivit en samlingsplats. I köket lagas också den mat som levereras till byns äldreboende och maten i sin tur köps in den lokala matbutiken, som på det sättet går runt och kan finnas kvar.

Besöken i Ramsjö och Los gör det så oerhört tydligt för mig att vi, för att skapa goda livsmiljöer i våra landsbygder, måste komma bort från våra stuprör och istället samarbeta sektorsövergripande. Olika delar inom den kommunala förvaltningen måste synkas, lokal och regional nivå måste samverka, och man måste också hitta nya sätt att arbeta tillsammans med privat och ideell sektor. Samverkan är också något som lyfts fram i OECDs Territorial Reviews: Sweden 2017, Monitoring Progress in Multi-level Governance and Rural Policy, där man presenterar vad man kallar rural policy 3.0. Rapporten presenterades i mars och där betonas att vi inte kan se all svensk landsbygd som likadan, förutsättningarna skiljer sig beroende på om vi talar stads- eller tätortsnära landsbygd eller avlägsen landsbygd. Vi kan heller inte se landsbygdsutveckling som en fråga för sig – städer, tätorter och olika landsbygder är beroende av varandra och behöver alla finnas med i såväl lokalt som regionalt utvecklingsarbete.

 Det finns fler saker som jag gillar i OECDs rapport. Exempelvis talar man också om mål för utvecklingsarbetet i termer av såväl ekonomiskt, samhälleligt som miljömässigt välstånd eller välbefinnande; utveckling kan alltså inte bara mätas i form av befolkningstillväxt och BNP. Här pågår ett intressant arbete i landets regioner lett av Reglab och Tillväxtverket. Det går under namnet BRP+ och kan beskrivas som ett breddat mått på regional utveckling. I BRP+ fångas både mått på livskvalitet här och nu och hållbarhet över tid. En av utgångspunkterna för BRP+ är att all statistik ska gå att bryta ner på kommunal nivå, bra och viktigt på alla sätt. Men det räcker inte riktigt – platser ser som sagt olika ut, olika landsbygder ser olika ut och därför måste statistiken brytas ner ytterligare för att byar som Ramsjö och Los ska uppmärksammas och ges förutsättningar till utveckling.

Efter sommaren drar vi på Arena för Tillväxt, tillsammans med Centrum för kommunstrategiska studier och SKL, igång ett lärandenätverk för kommuner med krympande befolkning. Inbjudan skickades till de kommuner i landet som har krympt mest. Vi var helt klart lite oroliga för hur inbjudan skulle tas emot – typ ”Ni krymper. Grattis och välkomna.”. Glädjande nog har gensvaret varit väldigt positivt och i augusti samlas ledande politiker och tjänstepersoner från fjorton kommuner för att tillsammans diskutera hur utmaningarna med en krympande befolkning ser ut, och framförallt, hur dessa kan lösas tillsammans med de människor som bor och verkar där.

 Här kan du läsa mer om arbetet i Ramsjö och Los: https://www.ljusdal.se/ramsjobygden

Här hittar du OECDs rapport: http://www.oecd.org/sweden/oecd-territorial-reviews-sweden-2017-9789264268883-en.htm

Nyfiken på BRP+? http://brpplus.se/

Linnéa Hassis, processledare, Arena för Tillväxt (www.arenafortillvaxt.se)

Likt maskrosen finner nya vägar att gro kan också kommuner

Jag bor i en kommun som påverkats starkt av urbaniseringen omgiven av fler krympande kommuner. Jag bor i Västerbottens inland och det är Umeå som drar, eller andra större städer. Vi vet alla vad det beror på. Vi vet också att orsakerna är flera. Två av orsakerna är tillgången till utbildning och en attraktiv arbetsmarknad. Det var därför jag reagerade så starkt när Skatteverket meddelade att det avsåg flytta 30 arbetstillfällen från Lycksele till Umeå. Det var också därför vi firade så innerligt när vi segrade och fick behålla jobben. Det är omöjligt att mäta hur viktiga dessa arbetsplatser är för en liten ort och region som vår, men vi som bor här känner det.

Read More