250 möjligheter – en möjlighet till nytänk?

Vilken fantastisk möjlighet – en landsbygdskonferens på gångavstånd! En möjlighet till reflektion och nya tankar. Vi på Jordbruksverket ska snart börja fundera på nästa landsbygdsprogram. Processen i Bryssel har så smått startat. Signalerna därifrån låter lovande, bland annat nämns ökat medbestämmande för medlemsländerna. Tänk om det skulle bli så att vi själva får avgöra hur vi når de EU-gemensamma målen! Vilken frihet det skulle kunna innebära! Med frihet kommer ansvar. Vi kan inte ha program som ska ge alla allt. Vi kan inte heller detaljreglera allt. Vi måste våga vara obekväma om vi ska nå resultat. Jag skriver ”vi” – men till syvende och sist är det politikerna i Stockholm som bestämmer hur de medel som ställs till vårt förfogande ska användas.

Många tänker nog att det är väl bara att se till att pengarna kommer ut så löser sig resten. Jag tror inte det men jag tror inte heller att man från ett nationellt perspektiv kan göra sjuårs-planer som sedan ska följas till punkt ock pricka! Vi måste ta tillvara de lokala och regionala möjligheterna som finns i våra olika landsbygder. Jag skulle därför vilja se ett ökat regionalt inflytande på nästa program. Programmet måste kunna ta tillvara på den utvecklingskraft som finns i våra olika landsbygder, – en utvecklingskraft som också kan förstärkas här under dessa dagar.

En konferens som denna kan ge inspiration till nya tankar om utveckling både för oss på myndighetsnivån men framförallt väcka nya tankar hos de som ser till att möjligheterna förverkligas.

 

Pasi Kemi

Jordbruksverket

Ung på landsbygden

Det globala är lokalt är en gammal sanning som aldrig känts så aktuell som nu. I sommar har jag, Julia Löf, rest runt i Sverige med min kollega Sofie Skalstad och utställningen MITT IBLAND – Ung kultur utmanar den urbana normen. Utställningen består av sju verk skapade av åtta unga landsbygdsbaserade konstnärer, som alla delar med sig av sin tolkning av den urbana normen och hur det är att leva och verka i Sveriges landsbygder. På vår resa till platser som Klöse, Jokkmokk och Bollebygd har vi mött personer från många olika delar av Sverige och världen och de allra flesta har hittat något i utställningen att relatera till, vilket känns helt fantastiskt! Världen kommer väldigt nära när HBTQ-flyktingar speglar sina erfarenheter i verket Queer i Glesbygd (Karolina Bång och Karin Casimir Lindholm) eller när besökarna fascineras av Morteza Golestanis mattor och livshistoria. Den urbana normen får se sig utmanad gång på gång när vi fått höra unga personer som känner sig stärkta i sin vilja att stanna efter att ha lyssnat på Lo Lindströms verk som heter just Att stanna. Vi i föreningen Unga på landsbygden vill lyfta fram konst som har förmågan att reflektera många människors liv och erfarenheter och vi tror att den igenkänningen hos besökarna är viktig i ett samhälle som i övrigt kretsar kring storstäderna och den politik, populärkultur och media som skapas där. Vi tror att framtiden för Sveriges landsbygder ligger i förmågan att skapa en inkluderande  och välkomnande plats för alla. Vi kan inte se landsbygden som en plats för bara en viss typ av människor, utan alla behövs för en levande landsbygd! Vi måste hjälpas åt att skapa trygga landsbygder, där öppenhet och gemenskap är en självklarhet – oavsett vem du älskar, varifrån du kommer eller hur gammal du är. En sådan inkluderande gemenskap ger trivsel för alla och attraherar nya och gamla invånare.

 
Bredband och bättre kommunikationer suddar ut fler och fler gränser mellan stad och land, men bilden av landsbygden som omodern och isolerad lever kvar ändå. Vi menar att detta får konsekvenser för vilka som ser landsbygden som en möjlig plats att leva, arbeta och investera i. Detta är kärnan i den urbana normen, som vi ser måste utmanas för att den inte ska ligga till grund för politikers beslut och människors livsval. Urbaniseringen har alldeles för länge fått lov att ses som en naturkraft, som något ostoppbart som politiken inte har något ansvar för. Inget kunde vara mer fel. Sverige ser ut som det gör på grund av politiska viljor och beslut. Både från beslutsfattare men också andra som velat påverka och arbeta med en viljeriktning – alltså något som blir politik. Det betyder att vi också kan förändra genom att medvetandegöra de processer och krafter vi kallat ”naturliga” och göra andra val – både på individuell basis med sitt engagemang men också på högre politisk nivå. Därför kändes det också glädjande att Bucht sa i Almedalen att det krävs mer politisk vilja i landsbygdspolitiken! Men allra mest glädjande är nog ändå att få vara en del av en rörelse – Unga på landsbygden – som just nu åker runt i landet och visar konst som berör och dessutom lyfter perspektiv på den urbana normen på ett så nära och smart sätt. Om förväntningar och val. Om att det som vi tror är givet snarare är möjligt att förändra.

Möt några av konstverken i utställningen och prata mer med mig på 250 möjligheter! Vi är så nyfikna på vad ni tänker!

/Julia Löf
Projektledare Unga på landsbygden

Fler perspektiv kan låsa upp

I Skaraborg finns både tätorter, lands- och till och med glesbygd. Vid en närmare eftertanke framstår det ju nästan som absurt att tänka sig att det går att ha samma ambitioner för utveckling eller för den delen använda samma verktyg på olika platser i en så ojämn geografi. I Skövde eller Lidköping, Skaraborgs två största städer, är det förstås relevant med centrumutveckling och ambitioner kring ekonomisk tillväxt, men på andra platser är tanken på en ”glimrande” ekonomisk tillväxt närmast hånfull. Samtidigt finns både resurser och potential för utveckling också på dessa platser, med anpassade ambitioner och utvecklade verktygslådor.

Read More