Ett helhetsgrepp på platsers utveckling

Vårt starkaste intryck från årets 250 möjligheter är konferensens uttalade ambition att ta ett helhetsgrepp på platsers utveckling. Ett helhetsgrepp där frågor som rör både stad, land och förort får plats.

Idag pratas det allt oftare om att olika platser i Sverige utvecklas olika, kanske lite för olika för att vara hållbart i längden. Det pratas om ett land som går isär och om ett delat Sverige. En sådan diskussion är bra, den behövs! Men många gånger paketeras frågan om platsers ojämlika utveckling till att enbart bli en landsbygdsfråga eller en förortsfråga. Man reducerar och förenklar problematiken till att endast handla om områden som har ”negativa” utmaningar i form av avfolkning, medieskugga, socioekonomisk utsatthet och så vidare (läs landsbygd och förort). Platser som brottas med ”positiva” utmaningar som dålig luftmiljö, brist på bostäder, trängsel och så vidare (läs städer), hanteras i särskild ordning och anses sällan vara viktiga när vi diskuterar andra platsers problem. Vi tar sällan, eller aldrig, ett helhetsgrepp på frågan och därmed finns det en risk att lösningarna på problemen utformas utifrån frågor som är fel ställda eller sammanhang som inte är relevanta.

Problemet med att reducera platsers olika utveckling till en landsbygds- eller förortsfråga är att orsaken till utmaningarna sällan finns på platsen i fråga, utan långt därifrån. Det kan exempelvis handla om att kommunen prioriterar centrum på ett sätt som faller ut till landsbygdens nackdel, som att lägga ned byskolor till förmån för stadsskolor. Eller att staten inte garanterar alla samhällsinvånare samma tillgång till service så som post och telefoni. Ändå envisas vi med att utforma insatser och åtgärder som utgår från att felet ligger på den plats som ska ”utvecklas”. Exempelvis genom att ge stöd till entreprenörskap, trots att boende på landsbygden driver företag i högre utsträckning än de i städerna. Eller att satsa på lokala utvecklingsprojekt, som i och för sig kan vara mycket värdefulla, men som har små möjligheter att påverka de strukturella förutsättningarna.  

I dessa sammanhang pratas det ofta om landsbygdens särskildhet som ett motiv till särskilda insatser. Det är egentligen inget problem i sig. Landsbygden är i vissa avseenden särskild, utifrån fysiska, geografiska och sociala strukturer. Men när det enbart är landsbygdens särskildhet som ska lösas genom särskilda insatser är risken stor att vi missar att se till helheten och faktiskt drar felaktiga slutsatser. För är inte också staden särskild? Utifrån sina geografiska, fysiska och sociala strukturer? Vi måste se att det både är stadens och landsbygdens särskildheter som måste beaktas och hanteras när vi utformar lösningar på olika samhällsproblem.

Denna brist på helhetssyn gör också att frågan om platsers utveckling (och värde) aldrig görs till en fråga för hela Sverige och aldrig till en fråga som berör alla. Jag som stadsbo behöver aldrig bekymra mig över att andra platser går dåligt. Ord som landsbygdsutveckling är kanske därför helt enkelt dåligt och borde kanske aldrig användas? Det riskerar att förminska frågans relevans och exkludera människor från att känna sig delaktiga. Ämnet för diskussion borde vara en territoriellt sammanhållen utveckling av Sverige där landsbygden är en platstyp bland många andra. Och här fyller konferensen 250 möjligheter en viktig funktion, genom att faktiskt ta ett helhetsgrepp i frågan, med krympande kommuners problematik som inramning. Här pratar vi både om stad och land, förort och bruksort. Här kan många människor känna relevans.

Johanna Nilsson och Maria Lillieström, grundare av initiativet Härifrån

 

Härifrån är en kunskapsplattform som samlar forskning, artiklar, pressklipp, filmer och radioprogram, som alla handlar om platsens betydelse och den urbana normen.