Den mindre ortens renässans

 

När jag började jobba med utveckling av köpcentrum och städer för drygt 20 år sedan, var det inte alla som riktigt såg nödvändigheten i att faktiskt utveckla sin plats eller stad. Då fick jag ofta argumentera för plats- och stadsutveckling även inom de lite större städerna. Det var som man trodde att stadens attraktivitet var något slags tillval till den vanliga kommunala förvaltningen. Lite som man funderar på om det är bra att beställa dragkrok till nya bilen eller om det är nödvändigt med värsta glashällen när man renoverar köket. Lite så var det. Minns fortfarande när jag satt i ett kommunalt möte i en mindre stad i mellersta Sverige och kommunstyrelsens ordförande, efter mitt fördrag, yttrade: ”nja, det där med centrumutveckling, det är nog inget för oss”.

Nu börjar dock insikten om vikten av att jobba med den egna platsen eller kommunens attraktivitet slå rot även i mindre städer och kommuner. Härom veckan var jag i Almedalen och där slogs jag av hur många seminarier det var som handlade om urbaniseringens effekter och den hotande förestående sotdöden i många mindre kommuner. Kanske behövs det dessa braskande rubriker för att även mindre kommuner ska vakna och börja fundera över sin situation.

Själv tycker jag förresten att just ordet urbanisering har fått en negativ klang. Många forskare, inte minst kollegorna på högskolan i Jönköping, har ju visat att folk egentligen inte flyttar ifrån landsbygden, utan att  befolkningstillväxten företrädesvis sker i större städer med högskolor. Jag själv använder ofta ordet storstadstillväxt istället för urbanisering, just för att slippa urbaniseringens stigmatisering. För om man bara fokuserar på urbaniseringens baksidor så blir resonemanget lätt negativt. Det gäller att lyfta landsbygden och de mindre städernas kvaliteter och möjligheter istället.

När jag satt där i Almedalen och lyssnade, tyckte jag mig se att ett tidsfönster öppnats. Nu börjar platsutvecklingen diskuteras på allvar även i mindre städer, på samma sätt som stadsutvecklingen började lyftas i större städer på 90-talet. Landsbygdsutveckling och ortsutveckling börjar också diskuteras samtidigt, vilket är mycket positivt. Jag tycker mig se en tydlig trendglidning här och förutspår alltså att även de mindre orterna kommer få ett ökat fokus i samhällsdebatten och samhällsbyggandet framöver.

Till saken hör också att i den kommun, där man för 10 år sedan inte tyckte att centrumutveckling var nödvändigt, där har man nu börjat organisera sig för att utveckla orten. Tänk då vad mycket längre man hade kommit om man hade börjat för 10 år sedan. Sent ska kommunpolitiken vakna! Förlåt, syndaren ska det förstås vara.

Tomas Kruth

Expert stadsutveckling

Fastighetsägarna GFR