Därför dominerar frågan om stad och land höstens val

I år pratar alla om frågan stad och land inför valet. Min telefon ringer flera gånger om dagen med journalister som vill att jag ska uttala mig. Stefan Löfvén struntade i Almedalen förra sommaren och åkte på en Sverige-turné istället. Alla partiledare säger att hela landet ska leva. Hur hamnade vi egentligen här?

Till att börja med kan det vara bra att veta att stad-land-frågan relaterat till utgången även i tidigare val. När vi tittade på hur kommuner i landet hade röstat till riksdagen i valet 2014 så var befolkningstätheten, som är det kanske bästa måttet på om vi talar om stad eller land, den faktor som var starkast sammankopplad med röstandet. Den var starkare än de genomsnittliga inkomsterna, arbetslösheten och utbildningsnivåerna. I de 30 kommuner som hade lägst befolkningstäthet så var det röd-gröna blocket större än alliansen i 96 procent av fallen. I de 30 kommuner som hade högst befolkningstäthet så var alliansen större än det röd-gröna blocket i 80 procent av fallen.

Med andra ord har stad-land-perspektivet varit närvarande tidigare, men det var ytterst få som uppmärksammade det. I förra valet var till exempel Pisa-undersökningen väldigt dominerande och de dåliga svenska resultaten var ofta i fokus i debatten. Stad-land kändes inte lika relevant.

Men vad få verkade förstå var att stad-land-frågan är som ett paraply som spänner över i princip alla de saker som berör människors vardag. Förutsättningarna att tillhandahålla en god offentlig service påverkas i väldigt hög grad av om det bor 5000 invånare per kvadratkilometer jämfört med om det bara bor en person per kvadratkilometer. Det påverkar möjligheten att driva skolor, att tillhandahålla sjukvård, och ha räddningstjänst och polis på plats. Men det påverkar även möjligheten att rekrytera kompetens till företagen, arbetsmarknadens kraft och det utbud av service som finns på en plats. Det påverkar tillgången till infrastruktur, tillgång till bostäder och mycket, mycket mer.

Det var egentligen först med Brexit som politiken började vakna. Där var det en tydlig skiljelinje mellan stad och land. De mindre befolkningstäta områdena hade i väsentligt högre grad röstat för att lämna EU – något som tog Londonborna på sängen. Ingen av mina amerikanska kollegor – som i princip alla bor i tätbefolkade områden – kunde någonsin tro att Trump skulle vinna valet, för ingen som de kände kunde tänka sig att rösta på honom. Trots det var det Trump som gick segrande ur striden, med en majoritet av rösterna från mindre tätbefolkade områden.

Brexit och Trump var en väckarklocka för svenska politiker som hittills kommit undan med sloganen att ”hela Sverige ska leva”. För faktum är att inte hela landet lever. I 44 procent av de svenska kommunerna är det idag fler anställda på Systembolaget än vad det finns poliser. I många kommuner har skolor och sjukvård dragits ner väsentligt, vilket påverkar livskvaliteten för de som tycker om sina platser och vill bo kvar.

Är då svaret så enkelt som att vi borde investera i lika god offentlig service överallt med hjälp av skattesedeln? Kostnaden för en sådan investering skulle vara oförsvarligt hög och ingen budget är oändlig. Med andra ord kommer så aldrig bli fallet. Dessutom är det inte ens säkert att det skulle vara moraliskt försvarbart att satsa mycket stora summor på investeringar som enbart skulle tillfalla ett fåtal individer. För neddragningarna är till stor del en spegling av de omförflyttningar som skett i vårt land där många individer valt att flytta mot städerna och lämnat mindre platser bakom sig.

Men politiskt vore det mycket ärligare att börja diskutera vad man kan förvänta sig om man väljer att bo på en mindre plats som ligger lite längre bort från en större stad. En sådan diskussion skulle vara hälsosam för debatten och inte minst för att minska klyftan mellan stad och land. Det skulle skapa förväntningar som politiken skulle kunna leva upp till och med all säkerhet även öka förtroendet för politiken om den kan leverera istället för att bara prata.

Läs fler bloggposter av Charlotta Mellander på Vertikals.se